Evert Taube (1890–1976) var en av Sveriges mest älskade och inflytelserika visdiktare, kompositörer och författare. Född i Göteborg den 12 mars 1890, växte han upp i en sjömansfamilj och hans upplevelser till sjöss kom att starkt prägla både hans musik och hans texter. Taube är mest känd för sina vackra visor som kombinerar kärleken till havet, naturen och romantiska äventyr med sociala och filosofiska teman.
Efter en ungdom präglad av resor och arbete som sjöman och konstnärselev, debuterade Taube som vissångare på 1910-talet. Han blev snabbt en nationell ikon tack vare sina målande texter och unika musikaliska stil, som blandade svenska folktoner med influenser från andra länder och kulturer. Bland hans mest kända verk finns klassiker som ”Byssan Lull”, ”Fritiof och Carmencita”, ”Änglamark”, och ”Så skimrande var aldrig havet”.
Evert Taube hade en extraordinär förmåga att gestalta människor, platser och händelser genom sina sånger. Hans musik spänner över ett brett spektrum av känslor, från glädje och kärlek till sorg och nostalgi, ofta med starka naturskildringar och livsfilosofiska reflektioner. Han var även en framstående författare och skrev böcker, poesi och noveller.
Taube var inte bara en stor artist i Sverige, utan hans musikaliska arv har haft en bestående inverkan på den svenska kulturen och generationer av vissångare och musiker. Han mottog många utmärkelser under sin livstid och hyllas än idag som en av de främsta i svensk musik- och litteraturhistoria.
Evert Taube avled den 31 januari 1976 i Stockholm, men hans sånger och berättelser lever kvar som en del av Sveriges kulturarv.